Hur har det blivit så här? Funderar över Helgstrandskandalen. Det blossar upp en het debatt i hästsverige i dagarna då dokumentären av Operation X om Helgstrand Dressage i Danmark visats i dansk tv. Det är fruktansvärt och kan inte ses på något annat sätt än som djurplågeri. Det är också fruktansvärt att en ryttare på en så hög nivå har kunnat få medaljer med sådana inlärningsmetoder. Ändå så blir alla så förvånade? Som att det är något nytt bara för att en reporter tagit sig in och fått det på film med dold kamera och att det visas på tv.
Det är lätt att sätta sig över det och lägga fokus på att göra Helgstrand till syndabock och så även dressyren. Men är vi inte alla delaktiga så länge en enda häst far illa av okunskap i hantering från vardagsliv till tävling inom samtliga hästsportgrenar? Så länge vi lyssnar på tränare som styrs av ett föråldrat tankesätt där hästen är ett redskap för våra egna ambitioner? Som lär oss att ta genvägar utan att se till konsekvenserna för hästen? Så länge vi låter det hålla på även om det inte känns bra i magen? Hästsporten har idag ögonen på sig överlag och denna händelse förbättrar verkligen inte oddsen. Vi ser problemet som mycket större än Helgstrandskandalen även om det är fantastiskt att det nu synliggörs och att det skapar debatt.
Därför släppte vi i år den första delen av tre om "Hästikett": Hästikettsboken del 1, Hästen och människan ur hästens perspektiv. Vi ser det som att kraften behöver läggas där den behövs bäst: att se till att utbilda alla människor som kommer i kontakt med hästar så att de kan fatta kloka, etiska beslut om hästar ur hästens perspektiv. Det börjar i förståelsen hur våra hästar fungerar, att kunna läsa dem emotionellt, förstå dem mentalt, att lära oss hur deras kroppar fungerar och att lära oss etiska träningssätt om vi ska rida på dem så att de inte far illa i processen. Människor som verkligen förstår hur en häst fungerar - hur han/hon tänker, förstår, lär sig tillämpar inte sån hästträning som visats hos Helgstrand.
Rådande värderingar i samhället lär oss att medaljer är ett säkert mått på framgång och då gör människan som människan brukar göra, tar till metoder som ger genvägar till framgång. Helgstrand är bara toppen på isberget, vi behöver ändra hela vårt tänk. Vi behöver involvera forskningen i vårt tankesätt och lyssna på tränare som behärskar evidensbaserade inlärningssätt. Vi behöver lära om oss att bara för att en häst presterar behöver det inte betyda att hästen mår bra. Vi behöver skolor där det första fokuset blir på att förstå hästar och deras grundläggande behov. Vi behöver börja med barnen.
I slutet så handlar det om att utbilda oss människor i hästens värld och språk, inte att forma dem in i vår värld och vårt språk. Att ta oss från det traditionella sättet att se på häster till ett nytt, outforskat och väldigt spännande sätt! Vi väljer att tro att alla människor vill sina hästars bästa. Vi väljer att tro att om de bara får kunskapen och valmöjligheten att göra vardagen mer hästhuman enligt hästens sätt att vara och se på saker så kommer de att göra det. Men för att uppnå det, så måste vi utbilda alla människor som kommer i kontakt med hästar så att de kan fatta etiska beslut. ALLA vi som har hästar i vår närhet är skyldiga så länge en endaste häst far illa av okunskap! Vi måste föra deras talan 🙏
TV4 har köpt in dokumentären och den kommer att visas inom kort i svensk tv.
Ylwa Woxmark och Jeenial ox. Hästikettsboken hittar du hos Bokus!
Comments